Till Åsa
Livet är konstigt.. Man förstår inte hur viktig en person är förrän man förlorar den...
Jag kan inte fatta det. 3 månader har gått och jag KAN fortfarade inte fatta det. Hann aldrig att säga adjö. Du sa: Ni får ha det så bra! Jag svarade: Ni med!
Det var det sista jag sa till dig... Inget mer..
Jag kan fortfarande inte läsa Patriks texter utan att börja gråta... Det gör så ont! Varför skulle det bli så här? Var är rättvisan? Du ska ju vara här! Tankarna jag har ska INTE få finnas.. Tankarna om var du är, om du hör oss, om du vakar över oss.. Det ska inte finnas... Du ska bara va här! ;Man kan inte längre säga: Nu åker vi till Elin, Albin, Åsa och Patrik.. Det är en sak som är fel i den meningen.. Du finns inte där längre... Inte på det sättet som vi vill att du är..som det brukade vara.... Det går inte en enda dag utan att jag tänker: Undra hur Åsa har det?..
Här sitter jag och kan inte sova.. har suttit och pluggat till VMK provet i morgon.. borde verkligen sova, men kan inte.. Tänker på mina inbjudningskort till studenten.. Jag skickar ett i tanken till dig och en kram! Jag hoppas att du är med mig den 4 juni.. även om du inte är det på det sättet vi hoppades på.. Jag vill att du är med! Snälla va med!!!
Vi saknar dig!!!!
<3
Du skriver vackert. Jag fick tårar i mina ögon.
Livet är inte rättvist.
ja, några är dumma mot mig. Några idioter i USA elle nått vägrar att skicka min balklänning pga "askmolnet". finns det ens nått "askmoln" kvar??!! Nu kanske jag inte får den i tid, och måste kolla upp en "reservklänning"! Helvetes jävla skit. IDIOTER!
