Amanda - the magic will never end

Jag skulle vilja skriva en lååång dikt, till dig, för att visa hur glad jag är för att ha just dig som vän!. Tyvärr, så är jag inte så duktig på det, jag är inte så poetisk 
Jag är bättre på andra saker, egentligen sådana saker som jag inte ens behöver kunna. X) Men livet är väl så..

Det är helt ofattbart hur tiden går.. tänk när vi träffades för första gången på dagis.. vi hamnade på samma låg-och mellanstadiet.. sedan började du på högstadiet..och jag hade inte dig såå nära som innan.. men efter ett år, kom jag till samma skola! Sedan var det dags för gymnasiet.. Guud, va jag sakande dig, i 9:an.. jag tror att jag aldrig har känt mig så ensam i skolan.. Men sen började jag på samma skola.. hmm.. ödet?!

När jag läste ditt inlägg på din blogg, så kände jag hur tårarna var på väg. Det rörde mig verkligen...Vilken underbar vän, då är!!!

Som jag tidigare skrev, så går tiden så fruktansvärt fort.. Och jag blir stressad, bara jag tänker på det.. tänker på framtiden: vad ska jag göra, hur kommer det bli.. ? *hjälp!*
Men jag hoppas innerligt att vi alltid kommer att va vänner, att vi sitter i varandras vagnar i  livets berg-och-dalbanan.
<3